Förkylning eller graven…

Hemsk rubrik… jag var inte ens säker på att jag skulle skriva det…. men det är så det känns. Pest eller kolera är inte ord nog för att beskriva. De är inte hemska nog. Ena sekunden hanterar man det och lever med sjukdomen som det är en förkylning. Det känns inte farlig utan hanterbart och vardagsnära. 10891984_10152407986451685_6295316654088441033_nNästa sekund känns allt nattsvart och rädslan för att något ska gå fel är så stor så det gör ont. För någon natt sedan drömde jag om Pelles grav. En så fruktansvärd sak att göra.. hur kan mitt huvud göra så mot mig. “So far so good” Vi försöker hålla fast vid det och att Pelle verkar må bra nu. Det bara måste gå vägen… det bara måste.

Ibland tänker jag på hur det var innan allt det här började. Hur avlägset det var att ens barn skulle få en sjukdom med risk för dödlig utgång. Jag kan inte förstå hur detta kunde hända oss. Hur ska man rimligen kunna hitta en normal vardag på sikt. Idag kom Anni och Lisa igen med oro i ansiktet. De hade fått blåmärken och ville veta om det var Leukemi…. det vill jag också veta men jag gissar att vi inte kan göra cancertester hela tiden. Hur gör man för att inte bli hypokondriker i allt detta.

/Hanne